Rapport från Storuman

Hej på er!

Så är vi då åter från en helt fantastisk vecka i Storumans vildmark. En mycket händelserik vecka som innehöll några tråkiga inslag, men mest underbara jaktupplevelser!

Vi börjar med det tråkiga: 

Arrak blev sjuk veckan innan avresa och kunde inte följa med upp. Jättetråkigt för Kolle som saknade sin trotjänare under veckan. Det positiva (som vi tyckte då) var att Nosa, Arraks 3 åriga dotter, skulle få gå desto mer under veckan. Nosas mage satte dock stopp efter två dagar. "Rännis" och medicinering gjorde att hon fick stå resten av veckan. :(

Tor-leif (Totte), en av oss fyra som åker upp, skulle under andra dagen tälja sig en trägubbe på passet. Det resulterade i att kniven slant och att han skar av tum-senan i vänsterhanden. Jag körde honom till sjukstugan i Storuman, men de sa bara: "-De dä ä int nå vi kan lag". Så det var bara att sätta sig på bussen hem för Totte för att sys ihop på handkirurgen på USÖ. 55 stygn, gips till i december och avbruten jaktvecka. Bistert!

Nu till det roliga:

Vi jagade 6 dagar i sträck och sköt 7 vuxna. Bara lilloxar i år, den största hade 7 taggar, jämfört med ifjol då vi sköt två 16-taggare. Vi hade kanonväder, uppehåll och mellan 8 - 12 grader om dagarna. Arwen fick gå 4 dagar och gjorde (förutom den första dagen) riktigt bra jaktdagar.

Jag kan speciellt nämna lördagen, sista jaktdagen, då jag släppte vi 06.00 på morgonen. Den första och andra sökturen var båda på 30 minuter var och under varje tur färdades hon 2,5 km. Vid ca 10.00 såg jag att hon hade gamla spår. Hon jobbade med dessa under 2 timmar och hann färdas 7 km under arbetet på spåren. Därefter reste hon älg ca 2 km från mig. Det stod i upptaget och jag tog en fika. När jag sedan började gå hade det flyttat sig några hundra meter bakom en höjd, så jag hörde henne inte. När jag var 400 m ifrån hörde jag henne inte och började misstro henne. Det skulle jag inte gjort! Det var flera älgar som delat sig och jag "lyckades" vindstöta den älg hon var på väg tillbaka för att jobba med. En vindstöt på dessa flyfotade fjäll-älgar är detsamma som SKEN! Arwen följde 4 km rätt upp på fjället, men släppte inne på Sorseleskogen, tack och lov. Hon tog bakspåret till mig och vi delade på en burk leverpastej i solskenet. Då var klockan ca 15.00. Arwens totala sträcka under dagen var ca 4 mil när vi nådde väg och blev upplockade. Husse var nöjd med sina två mil över myrarna. ;)

En jaktdag gick Arwen och jag på björn. Den lättade bakom ett krön ca 50 - 100 m från oss. Tyvärr utom synhåll, men spår, spillning och vindvittring var tydliga! Arwen grovmorrade och skällde, men ville inte dra efter. Hon nöjde sig med att kolla lega och spillning. Björnen låg ca 150 m från räntan av en älg som vi sköt dagen innan, så vi satte upp en kamera vid räntan. Det tog inte lång stund på kvällen, så kom denna bild via MMS:

Dagen efter kom ett björnhundsekipage upp till oss från Vilhelmina. Hundarna fick dock inte kontakt med björnen, men det var spännande ett tag då hundens GPS visade riktning rakt in i mitt pass. Ett knack ca 100 m ifrån mig fick adrenalinet att pumpa på! Det var dock bara hunden som kom på en kall löpa. Kul ändå att få prova björnjakt för första gången!

Alltnog, en riktigt härlig jaktvecka med goda prestationer av hundarna - vad mer kan man önska sig?!

På söndag börjar vi på valpkurs i Ramsberg hos Bitte Cederlund. Det är vi med vår Loka och Kolle med Grim som ska "försvara färgerna" från vår kull! Det är en grupp för bara jakthundar, så vi ser fram emot det hela. Det kommer rapporter, jag lovar!

Jag bifogar lite bilder från Storuman nedan. Hare bra alla!!

1. Arwen på myr
2. Daniel med fällhorn av 18-taggare
3. Arwen luktar på björnskit
4. Arwen efter lördagens kanonjobb