Blodbad och elände!

I måndags morse var jag på jobbet kl. 7. En kvart senare ringer Susanna och sonen Erik och skriker att jag måste komma hem för det är ett pågående vargangrepp i fårhagen. Väl hemma beväpnar jag mig och springer ut till familjen som är i hagen. Där ligger 6 slagna får och lamm, varav ett par lever. Jag avliver ett och tittar upp. Då kommer resten av fårflocken rusande över ett krön i hagen med en varg i hasorna. Jag skjuter varningsskott, men inget händer, och därefter verkanseld. Vargen faller direkt ca 100 m från oss.

Efter att ha undersökt flocken och resten av hagen är det totalt 12 får och lamm, inklusive avelsbaggen, som är döda eller har behövt avlivas. Allt detta hände i hagen som ligger direkt i anslutning till huset. Det är 5 meter mellan huset och det 5-trådiga rovdjursstängsel som omgärdar hagen.

Hela familjen är chockade och vi känner en blandning mellan förtvivlan, ilska, sorg och uppgivenhet. Vi frågar oss hur mycket ett urbaniserat samhälle ska få utsätta de medborgare för, som väljer att bebo de delar av landet som definieras som glesbygd?

Vår flock av Gutefår, som är en hotad art, är halverad och antalet avelsdjur starkt reducerat. Det är svårt att acceptera, men det svåraste är det ständiga hot som vargen utgör mot våra hundar och tamdjur. Statens 5-trådiga rovdjursstängsel tog mig 2,5 månaders heltidsarbete att anlägga. Syftet är inte att stänga inne våra får (som var på plats innan vargen) utan att stänga ute statens rovvilt som avlats fram med alla tillgängliga medel och metoder. Det duger inte!

Jag skrev en kommentar i söndags på bloggen, när jag hade avbrutit älgjakten och kopplat Arwen pga varg som passerade en passkytt. Då var jag mest förbannad! Nu vet jag inte vad jag ska använda för ord...