Julafton i november?
Jag har skrivit om en fantastisk dag i Hammarbacken. Det har nu blivit en till!
Kolle, Kolles son Björne och jag blev bjudna att komma upp igen med våra hundar förra helgen. Vi var båda inställda på att den första dagen, som jag skrivit om, inte kunde överträffas utan försökte ha måttliga förväntningar.
Det visade sig dock bli tvärtom! Redan efter några minuter var det dubbla upptag, Nosa och Lexus, och vi hundförare stod mitt i händelsernas centrum. Jag fick skjuta en kalv på gångstånd för Lexus efter en halvtimme. Nosa fortsatte in i en angränsande såt med sin älg. Ett härligt ståndskall i kombination med långsamt gångstånd gjorde att Kolle och jag kunde smyga in efter ca 3 timmar. Efter ca 30 minuter kunde Kolle välta en kalv för Nosa - kanon!
Därefter släppte vi Arrak och Arwen. Arrak tog upp direkt och skällde ko och kalv från kl. 12 till kl. 18 då jag kopplade honom. Under de 6 timmarna hade Kolle sett älgarna många gånger, men inte fått ett tillräckligt bra läge. Arwen tog upp en kviga som en av passkyttarna fick skjuta.
Alltså, 6 älgar skjutna på två jaktdagar i Hammarbacken. Julafton x 2, definitivt!
Skotträdslan tar över...
Tyvärr måste jag konstatera att Arwen uppvisar en tilltagande skotträdsla. Jag har sett tendenser som nu börjar bli alltför tydliga. Igår var det skjutning på banan ca 2,5 km från där jag släppte henne. Söket blev trångt direkt det började smälla och hon såg rädd ut. Jag misstänker att det bara kommer att bli värre. Det är tråkigt för en hund som är 4 år och fungerar mycket bra i övrigt.Mitt råd till er: träna skottfasthet! Allt arbete med injagning och allt tid som läggs på hunden kan vara förgäves om skotträdsla tar över...
//Fredrik
Riktigt roligt att höra om era jakter. Verkar va skapligt ös då ni lossar kopplen.Sen lät det ju lite sämre det där med skotträdslan. Vad tror du det kan bero på? Är det nån enskild händelse som varit obehaglig ? Jag har tränat stenhårt med Vira vid skjutbanan i sommar med Troja som älskar smällar(raketer och åska ej inräknat). Jag brukar ta valparna ett par kilometer i från och gå fram till banan för att succesivt öka volymen. Hitills har hon inte reagerat överhuvettaget. Jag tänker ju att hon är skottfast för framtiden men det kan förändras kanske ?
SvaraRaderaDet låter som att du tränat föredömligt där! Ja, jag har tyvärr mig själv att skylla. Jag har gjort för många rivstarter från köksbordet ner till skåpet för att strax senare fräsa iväg nåra piller efter en av traktens alla rävar. Familjen har vant sig, men Arwen har gått åt andra hållet. Så det är eld upphör från huset numera. Jag tror att unghundarna har goda förutsättningar med den ljudträning vi kört sen de föddes. //Fredrik
SvaraRaderaJa det där med ljudskivan du kört kan nog ha botat redan från början. Vira är extremt okänslig för ljud. Hoppas det håller i sig.
SvaraRadera