söndag 2 februari 2014

En udda premiär i Torphyttan

Jag tog en promenad med Loka på söndagsförmiddagen. Eftersom Susanna rapporterat om ko och kalvspår i området tog jag med mig spårselen (utifall att). Äldre spår ledde in i ett område runt en lång ås. Jag gick upp i åsen och vi hittade gamla betesspår. Jag lät Loka börja spåra. Jag konstaterade snart att ko och kalv varit i området en längre tid. Gott om legor och betesspår i alla riktningar! Loka fick ta ansvaret för vart det bar av. Efter ca 30-40 minuter spårning kom vi ner i kanten på en tät ungskog. Då såg jag att Loka övergick från markvittring till luftvittring. Vi gick försiktigt ut i ungskogen. Loka ledde mig ca 150 meter ut i ungskogen.

Plötsligt stannade hon och fixerade något framför oss. Jag följde hennes blick och fick se huvudet på en älg som låg ca 10 meter framför oss! Jag hade svårt att förstå situationen först, men såg att det var en kalv som vi hade framför oss. Jag tittade mig runt för att se var kon höll hus, men upptäckte ingen. Loka började morra för att övergå i skallgivning. Tiden går och jag börjar förstå att kalven inte mår bra. Jag får det bekräftat när den gör ett försök att resa sig, men inte lyckas. Jag bestämmer mig för att försöka avliva kalven och ringer en kamrat som kommer med beväpning. Under tiden peppar jag Loka så att hon får skälla ca 30 minuter på kalven. Avståndet varierar mellan 5 - 10 meter, men jag behåller spårlinan på för att undvika att hon ger sig på kalven. När kompisen skjuter kalven sätter jag mig på huk och håller för öronen på Loka. Sen hoppar vi på kalven och har ett litet "party".

Promenaden övergick oväntat i ett bra tillfälle för Loka att få lite jaktträning. Men, som jag brukar säga, man måste vara i skogen för att lägena ska komma. I kökssoffan uteblir de oftast... ;) Kalven visade sig ha en grov skada på nosryggen och var mycket utmärglad. Om det varit varg eller trafik som orsakat skadan kunde jag inte avgöra.

Jag gör ett försök att bifoga en länk till några videoklipp från händelsen.

Hare bra!

//Fredrik


https://plus.google.com/u/0/111899585980701587477/posts

2 kommentarer:

  1. Jävlar så lyckat.Tänk vad slumpen kan spela en i händerna ibland. Fantastisk möjlighet för en unghund. Sen är det ju som du säger att på sofflocket blir det inga framsteg. Det går åt mycket tid för att skapa de bra lägena har jag också konstaterat genom åren. Men det här får väl anses som unikt ändå. Kul att se Loka på film. Hon påminner väldigt mycket om Vira tycker jag. Har känslan av att det kan bli skapligt drag till hösten både i söder och norr. Grattis till framgången.
    /Janssons och Vira

    SvaraRadera
  2. Ja, tackar! Jo, det är nog så att flyt/tur inom vår bransch förutsätter en rätt stor påse tid som insats. Icke desto mindre gött när det lyckas! :)

    Hälsa familjen och Vira Blåtira!

    SvaraRadera