På västfronten intet nytt...

Jag gläds över Joakims rapport om Viras steg framåt! Trots några i motsatt riktning så är det framstegen man lever på.

Jag har varit i Storuman en andra sväng för säsongen. Det är dryga 85 mil dit, men denna gång hade jag glädjen att ha sonen Erik i sällskap. Vi fick tre jaktdagar där uppe, vilket inte gav något nytt för Lokas del. Det var bara i slutet på tredje dagen hon fick älgkontakt och jobbade ut ett par kilometer. Dock in på grannmarken - och det är inte vanligt eftersom vi har drygt 10 000 ha jaktmark där. Alltnog, mediokert sök under dagarna, men när det doftar älg blir det en annan hund.

Det som förstörde resan för flera av de injagade hundarna var renarna, som pga snön kommit ner från fjällen tidigare än vanligt. Flera av de stabila åldringarna föll för frestelsen att jaga dessa kreatur.

Har tagit det lugnt med Loka efter resan och inte släppt henne på några veckor. Jag och Kolle har pratat om Grim och Loka och kommit fram till att de inte är mogna mentalt ännu. Därför har vi inte haft någon brådska med injagningen. De senaste dagarna har dock skapat såväl frustration som en nyfikenhet över ett nytt beteende: RYMNING!

Loka har dragit från gården två gånger denna vecka. Första gången vet jag inte vad som drog, men ståndskall blev det. Gissar på gris eller älg. Idag var andra gången. Då var det betydligt mer svårställt vilt - fasan! Dock var jaktturen nära att lyckas ändå, eftersom fasantuppen drog rätt in i vedbodtaket i pur förfäran. Det blev dock bara en "touch-down" på regnvåt plåt innan flykten fortsatte in i nästa kommun...

Imorgon blir det jakt i Hammarbacken med Arrak (far) och Nosa (halvsyster). I fjol blev det 6 älgar på 2 dagar där. I år blir det nog lugnare dagar - det är täta observationer av varg i området. Andelen kalv per hondjur har störtdykt efter att ha varit en av de bättre älgmarkerna som jag känner till.

Ber att få återkomma med rapport.

//Fredrik