Jakten fortsätter och pendeln slår mellan hopp och vild förtvivlan. Vira har hunnit med en del sedan sist. Bland annat bakspårat älg flera km, försvunnit långt bortom astrons räckvidd, slarvat med tillbakagång mm. Hon har även jagat älg åt rätt håll flera gånger och jag kan konstatera att det inte finns nån fungerande broms på hunden. Otroligt mycket jaktlust. 8000ha har ibland vart för litet trots centrala släpp. Tyvärr är älgarna här väldigt lättfotade vilket oftast resulterar i sken. Jag har lyckats skjuta en liten tjur för henne för ett par veckor sedan. Då gjorde hon många rätt. Upptag i första sökturen 1,2km bort. Fast ståndskall i några minuter som blev ett sken. Sen kom hon i fatt älgen och det blir ett gångstånd som går rakt på mig. Bra med ytterligare utdelning men jag väntar fortfarande på ett långt rungande ståndskall som jag får avsluta. Det skulle sitta fint. Vi gör nya försök till helgen. Vad gäller söket så har det blivit betydligt bättre men det finns mer att jobba på.
Jag känner trots allt mer hopp än förtvivlan. Fler rapporter kommer.
/Joakim J
Hej igen Joakim!
SvaraRaderaJa jösses! :) Snacka om varierande prestationer - känns väldigt bekant måste jag säga. Med den skillnaden att jag får gratulera dig igen till skjuten älg för Vira - toppen! Med så många "rätt" i arbetet skulle jag inte heller tveka att skjuta för hunden. Även om vi gemensamt väntar på det långa, trygga ståndarbetet. Jag har en paus för Loka för att invänta lite mer mental mognad. Hon befinner sig i någon slags utvecklingsfas och pendlar mellan att bete sig som en av Bajen-klackens huliganer respektive pimpinett Östermalmspudel. Lätt frustrerande! Kolle har dock släppt Grim regelbundet och han visar fina takter med större sök och längre förföljande. Vi har dock haft samma problem med ståndbenägenheten här. Blir snabbt rulle på älgarna. Nu håller vi dock på med förberedelserna för licensjakten på varg. Vi ska få eliminera båda reviren som berör vårt älgskötselområde. Ett mycket svårt uppdrag, men det känns som att jakten med hund kan få återta sina positioner på sikt. Jag och Kolle har köpt varsin skyddsväst till hundarna av fabrikatet Wolf-proof. Det är en elväst som ger angriparen en stöt runt 6 000 volt. En del barnsjukdomar på västarna, men det verkar kunna bli en riktigt bra skyddsåtgärd mot gråbenen.
Tack för rapporterna! Jag ska försöka bättra mig med det. Har varit för intensivt med arbete mm.
Vi hörs snart igen!
//Fredrik
Hej ! Låter ju bra att ni ska få skjuta lite varg. Även västen du nämner låter ju intressant. Är det en smidig skapelse ? hämmar den hunden ?.
SvaraRaderaKan även nämna senaste jaktdagen med Vira som gav flera gråa hår. Upptag på rådjur i första släppet (första gången det händer). Det positiva var att hon böt till älg och jagade den ur marken. Det som händer sen är det jag irriterar mig mest på. Hon struntar i att gå tillbaks. Jag har aldrig hämtat med bil och det är jag stenhård med. Däremot har jag hjälpt henne till fots för att det ska bli rätt. tagit mig närmare för att föröka hjälpa henne med visslingar vilket hittills lett till att hon fattar att hon ska gå tillbaks samma väg. Dock har jag ju då hjälpt henne med merparten av sträckan men det blir ju mer rätt än att hämta henne. De flesta gånger har hon gått hem i sina bakspår precis som hon ska så jag vet ju att hon kan. Har aldrig haft detta problem med tidigare hundar och jag har ju gjort på samma sätt med VIra. Tips mottages tacksamt !. Andra släppet blev det också upptag på rådjur som hon gav upp efter en kilometer och gick klockrent tillbaks i sina egna spår. ?????
/ JJ
Hej! Västen är lätt och fin (ca 700 gram) och sitter som gjuten. Inga problem för hunden! Det som varit problem är några "barnsjukdomar" som gjort att jag har västen inskickad för andra gången nu. Dock har jag tålamod och inväntar justeringar - för det är i mina ögon världens bästa produkt som kan göra att jag kan jaga vidare utan att oroa mig för gråbenen.
RaderaJag tycker du gör rätt vad gäller återgången! Med massor av beröm (och kanske en godbit) borde du förstärka beteendet. Men, om jag jämför Viras beteende med hennes släktingar, farsan Arrak och halvsyrran Nosa, så är jaktlusten på älg så stark att det ger problem med återgången. De brukar få kallas in via biltransport och en kraftig stöt på ståndet och i bästa fall kommer de. Många gånger väljer de dock att jaga vidare...
En tanke om Vira: bra återgång efter rådjursstöt kan tyda på svalt intresse för rå. Loka och Grim är ointresserade av rå hittills. Att Vira inte är så sugen på återgång när det gäller älg kan ju vara just ett utslag av jaktlust och att inte vilja ge sig. Jag är rädd att vi får vara beredd på att offra en del återgång på jaktlustens altare, vad gäller dessa byrackor. ;)
Jag fick skjuta en pinntjur för Arrak i lördags. Han levererar på topp trots att han fyller 12 år i februari. Första sökturen drog han en runda på 4 km som täckte halva såten. I andra turen hittade han älg 2 km bort. Gångstånd i 1,5 tim på kviga, ko och pinntjur. Efter skott fortsatte han med kon i 2 timmar innan vi faktiskt kunde blåsa in honom på 900 m. Så, det gick inte åt någon bil i lördags ;)
Vi hörs igen!
//Fredrik