Jubel i busken!

Nosa levererar till 100 %

Hej på er! Dags för lite glada nyheter!

Kolbjörn och jag var i Hammarbacken igår och jagade med Arrak och dottern Nosa som är 3 år. Nosa är alltså halvsyster till era valpar.

Vi släppte på varsitt håll vid kl 8. Det tog inte mer än 10 minuter så tog Nosa upp ca 300 m från mig. Det stod en stund, men rullade sedan i ett vackert gångstånd in i "säcken" mellan de ca 15 passkyttar vi hade utsatta. Efter ca 20 minuter kommer en kviga in i pass med Nosa cirklande runt i ett härligt gångstånd. Passkytten gjorde sitt jobb och var överlycklig över hundens prestation och upplevelsen.

Samtidigt tog Arrak upp hos Kolle och bjöd på en lika fin upplevelse för passkyttarna som satt med tummen på säkringen medan gångståndet rullade inne i såten. Den passkytt som stod på rätt ställe hade dock en dålig dag, en bom och en raggfräsare, varpå Arrak fortsatte med älgen i ca 5 timmar. De sista timmarna i fast stånd då Kolle tog sig in på 40 meter och kunde konstatera att det var en frisk ko som var föremål för uppvaktningen. Kolle kopplade Arrak. Noteras kan att jag hörde ståndskallet från Arrak på 3,2 km - ett underbart grovt skall med utmärkt hörbarhet!

Under tiden släppte jag Nosa för andra gången. Hon följde spår och tog upp cirka 1,5 km från mig, men tyvärr i fel riktning från passkyttarna. Efter ett envist jobb på flyfotad älg kunde vi vissla in henne vid kl. 15.

Strax innan hade en passkytt skjutit på en oxe. Vi åkte dit med Nosa och började spåra. Kolle gick med Nosa och jag gick som skytt. Nosa spårade lugnt och fint i en halv kilometer och vi såg en del blod under spårningen. Spåret ledde upp i ett berg och in i en tät granungskog med ca 3-5 meters sikt. Skymningen närmade sig och vi beslöt oss för att släppa Nosa. Efter ca 2 minuter började hon skälla, grovt och mycket lugnt, cirka 70 meter framför oss. Hon ökade sakta frekvensen och vi började smyga oss fram. Jag plockade av kikaren och kollade vinden som låg rätt i ansiktet på oss. Plötsligt hör vi älgen attackera Nosa, som glider undan men fortsätter skälla. Jag är då inne på ca 12 meter och förstår bakom vilken grantätning älgen står, eftersom att jag ser Nosas svans ibland. Jag kan inte skönja några konturer förrän jag plötsligt ser två rörelser högt upp i grantätningen. Det är älgen som klipper med öronen. Jag sänker kornet ca 50 cm och skjuter rätt in i grantätningen. Nosa kastar sig in i snåret och jag hoppar efter - där ligger oxen med blodet sprutande ur halsen. En fantastiskt fin 9-taggare som lägger sig till ro under Nosas ivriga uppvaktning. Kolle och jag njuter av en otrolig stund och gläds över Nosas hundraprocentiga prestation under dagen. Jag är säker på att Nosa nu  etablerat samma skyhöga nivå som sin gode far Arrak har haft under många år - anmärkningsvärt goda älghundar!

Jag vill tacka min gode vän Kolbjörn för en underbar jaktdag! Jag ser redan fram emot nästa...

//Fredrik